Eric Haag

Jag har under de senaste 7-8 åren styrketränat ganska så frekvent och de senaste 3 åren riktigt hårt och gjort mellan 320 och 335 pass per år i ren styrketräning. Alla dessa timmar har jag nästintill hela tiden haft hyfsad skärpa att hela tiden bli en bättre version av migsjälv. Det är dock sista två åren jag kännt att jag verkligen kanske borde sätta upp ett lite större mål, en tävling i Men’s Physique. Detta skulle ju betyda att jag naturligtvis skulle behöva en PT, någon som både kan kost men också riktigt seriösa träningsupplägg.

Jag sökte upp Staffan en dag på det lokala gymet när han var där för att gästträna, jag vet ju att han är från min hemstad från början och kände att vi klickade ganska bra direkt, vi pratade till en början lite löst men efter att ha fått Staffans uppmärksamhet kommande 30 minutrarna hade jag just där någonstans redan bestämt mig för att göra nåt som jag visste egentligen skulle bli ett rent helvete, att tävla. Detta skulle komma bli 14 veckors tuff diet, trodde jag… Men jösses va kul det var, visst sista två veckorna var relativt hemska men första tre månaderna med ständig pepp, uppföljning och variation med bra & nyttiga recept gjorde att resultaten i spegeln hela tiden gjorde det hur lätt som helst att hela tiden ladda om för kommande dagar, veckor o månader.

Väl nere på min debut i Malmö följde Staffan med mig, han skaffade till och med ett eget team, mycket tack vare att han kände sig både stolt för vad både han & jag tillsammans lyckades åstadkomma. Jag kände hela tiden att jag hade en bra stöttepelare och någon jag kunde lita på, faktum var att jag aldrig under dessa månader var orolig. Resultatet på min utveckling får man tycka & tänka vad man vill om, domarna såg till att min tävlingsdebut räckte till en finalplats, jag själv är faktiskt lite stolt och jag får känslan av att Staffan är lika glad son jag är att jag sökte upp honom den där regniga dagen i slutet av september på vårt gym hemma i Mjölby.